Främmande språk

Ett mystiskt och intressant fenomen vad gäller den eviga frågan om franskans stumma e:n och huruvida de ska räknas som enskilda stavelser eller inte (relevant kanske framförallt i metriska sammanhang). Jag har lagt märke till att fransmännen tenderar att uttala de tyska namnen "Goethe" och "Nietzsche" enstavigt (dvs. som "Göt", "Nitsch"), utan märkbar mjuklandning i form av ett halvkvädet e , dvs. ett . Varför? Man kan tycka att deras språk genom bruket av stumma e:n har de fonetiska resurser som krävs för att producera ett tvåstavigt germanskt ord med tryck på första stavelsen. Man kan till och med tänka sig att om det hade rört sig om franska ord hade det funnits en tendens att lägga till ett helt onödigt öh-ljud bara för att underlätta övergången. Så varför sker inte det? Det måste handla om någon sorts överkompensation, där man avstår från just de resurser som det egna språket har för att rätta till ett problem, i syfte att markera att vi har att göra med ett utländskt ord, samtidigt som man därigenom feluppfattar ursprungsordets fonetik och skapar något som varken är normal franska eller tyska. Jag läste någonstans att det fanns en tendens i Österrikisk tyska att uttala (det ursprunglligen franska lånordet) Telefon med nasaliserad ändelse ("telefong"). Vi skulle då ha att göra med ett liknande fenomen. Ordet har i sin franska form (téléphone) nämligen ett e på slutet vilket gör att slutkonsonanten låter sig höras (istället för nasalljudet som hade uppstått ifall det slutat på enbart n. Uttalet "telefong" skulle då, precis som "Göt" och "Nitsch" vara ett sätt att markera ordets främmande ställning genom en överflödig (och i det enskilda fallet omotiverad) imitation av ursprungsspråkets resurser. Det skulle vara intressant att läsa en ordentlig undersökning av det härs lags fenomen. Man föreställer sig väl ofta att språken är självgående system som gladeligen assimilerar allt ffrämmande till sitt eget. Men här tycks vi alltså ha ett exempel på motsatsen: att en medvetenhet (som måste vara kulturell snarare än enbart språklig) hindrar just en sådan assimilering, till och med där det hade varit mer korrekt.