Några intressanta perspektiv på Handkepolemiken från Pierre Assouline (jag snabböversätter):
"Man
belönade hans evrk, ett av få som sedan sjuttotalet ha hållit fast vid
sin rikedom, mångfald, egenart och sin trohet...mot sig själv, och inte
tidsandan, modet, epokens yttre tryck.
Men PEN America, en
kraftfull organisation - åtminstone i USA - för försvaret av författare
och yttrandefrihet uttryckte sin "djupa besvikelse" när
tillkännagivandet gavs. (...) Carolyn Kellog, Chicago Tribunes kritiker
som citears i The Literary Saloon, förklarar samtidigt att hon
visserligen aldrig läst Handke, men absolut inte skulle göra det nu. I
The Intercept gick Peter Maass ännu längre då han associerade Peter
Handke med de krigsbrottslingar han försvarat och då han behandlade de
stockholmska akademimedlemmarna som ansvarslösa esteter vilka genom sitt
val skrivit under Nobelprisets dödsdom.
Aggressiviteten i
dessa fördömanden kan bara styrka de sistnämnda i deras vilja till
oberoende, vilket är helt oundgänglig efter de händelser som skakat
institutionen. Våldsamheten är ett utmärkt sätt att göra tydlig vad
som skiljer oss från dessa stackars amerikanska intellektuella, vilka
sitter fast mellan två lika avskyvärda moralsystem: å ena sidan
trumpismen vilken som vi vet härjar i hjärtat av landet, å andra sidan
det politiskt korrekta vilka utöver en lika stor skada på medvetandena, i
synnerhet i universitetsmiljöerna på Öst- och Västkusten. Två lika
föraktliga moraliska befallningar, hundra mil från varje etik men mycket
nära en moralism av det mest arkaiska slag, mot vilken européerna måste
göra starkt motstånd mot så snart de mest synliga symptomen visar
sig."
Två saker. Primo: Jag saknar detta slags europeiska perspektiv i svensk debatt. Secundo: se det som kursiverats av mig. Oberoende ja, enda vägen framåt. Hade Björn Wiman i DN tyckt om båda priserna hade det varit en tydlig indikation på att de förlorat sitt oberoende.
