1. Evolutionary mismatch. Jag behöver inte längre någon papperstidning, men emellanåt behöver jag fortfarande tidningspapper.
2. Oj, kolla: en text publicerad på en kultursida som är för civilisationen, inte mot den. Ingen verkar vilja gå i svaromål. De känner kanske inte ens igen genren längre.
3. "Trots att jag vet bättre går jag fortfarande ibland in på DN Kulturs hemsida". Ja, ungefär så.
4. Jag brukar tänka att den svenska samtidslitteraturen är bättre än sitt "rykte", dvs. bättre än de institutionella-mediala, kanske också (men detta är betydligt mer svårbedömt) de individuella, mottagningsmekanismerna som skulle kunna ge den någon form av vettig ram. Jag påminner mig om att det är lätt att idealisera ett redan sovrat förflutet och vill gärna lyfta fram det goda som produceras. Men vad ska jag lyfta fram detta år? Jag må ha missat en del, men har svårt att undgå intrycket av ett magert och trist år för litteraturen. En optimistisk tolkning är att det rör sig om ett "mellanår", en produkt av rytmen i utgivningen - sådana ojämnheter är inte så ovanliga, och kan både handla om tillfällig tystnad från läsvärda författare och att de böcker som faktiskt ges ut ter sig som "mellanböcker". En pessimistisk tolkning vore att se detta som en försmak av en tänkbar framtid: när litteraturen till slut blir lika obetydlig som snacket om den, eller uppnår en frånvaro i paritet med den sistnämnda. Men det är att lägga ribban oerhört lågt.
