Allmän adiafora XXVII

20/9 kl. 09.00: Jag snubblade över rubriken "Höger blev vänster: helt galet egentligen", och trodde att jag skulle undfägnas med den definitiva analysen av de senaste årens förskjutningar på politikens område, som varit så svåra att hänga med i, särskilt för någon med begränsad förmåga till kognitiv dissonans. Det visade sig handla om en handbollsspelare som gått från höger- till vänsterskytt.

19/9 kl. 14.00: Joe Biden ska tydligt ha yttrat följande då han var i Stockholm (enligt DN åtminstone): "Låt det inte råda något missförstånd, hos herr Putin eller andra, om att detta är okränkbart territorium. Punkt. Punkt. Punkt!". Det är uppenbart att han ville göra sitt uttalande mer emfatiskt genom att lägga till fler punkter, men det här är verkligen ett av de fall där "less is more". Kraften hos en punkt försvagas ju om det kommer någonting nytt efter den, och tre punkter betyder väl "fortsättning följer"?

14/9 kl. 13.30: Jag reagerar på att ordet "bajs" tycks bli allt vanligare i tidningstexter. Vad gäller själva anledningen till att det blivit så är det i allmänhet goda nyheter; det gläder mig att man hittar nya sätt att dra nytta av denna del av det biologiska livet som det annars talas så lite om ("Här är flugan som ska göra bajs lönsamt"; "Transplantation av bajs kan återställa tarmfloran" etc.). Så varför denna spontana reaktion? Är det bara språklig purism som får mig att tycka att man borde föredra orden "avföring" eller "exkrement"? Alla vet ju ändå vad man syftar på. Men ord refererar inte bara till ett innehåll. De har också sitt eget liv, sträcker sina rötter ner till barndomen och våra första kopplingar mellan affekter, förståelse och den orala motorik som möjliggör tal. Kanske är jag exceptionellt barnslig. När mina kompisars barn hamnat i kiss-och bajsåldern kan jag inte låta bli att i någon mån inombords skratta med, delta i den explosion av språklig glädje det innebär att flytta över det förnekade och äckliga till det öppet verbaliserade planet. En liknande motsättning upplever jag när jag ser ordet "bajs" i tidningstext, särskilt i rubriker, som ju annars är själva inbegreppet av det officiella och neutrala, där språket ska vara enbart refererande och allt det som påminner oss om en kropps relation till orden är bannlyst. Ni kanske tycker att det här är ett icke-problem, eller ett kåserande försök att vara rolig. Båda kanske stämmer, men egentligen är jag mest förvånad över att ingen annan verkar reagera. Kanske säger det något om vår nutida relation till språket.

10/9 kl. 10.00: Språkets fullkomligt vansinniga karaktär bevisas genom att det mest grundläggande, allomfattande ord som tänkas kan - nämligen att vara - nästan inte har några synonymer förutom det absurt specifika och tekniska att utgöra.