fredag 17 juli 2015

Allmän adiafora XXII

29/6 kl. 15. Ett besvärande exempel på motsägelse. I en text som handlade om presentism, värdesättandet av den egna tidsåldern framför alla andra, lyfte jag fram Voltaires "Le Mondain" som ett uppfriskande exempel på en pietetslös hållning till det förflutna och en hyllning till moderniteten. Samtidigt var en av mina poänger med texten att denna hållning måste bygga på informerad jämförelse - dvs. kunskap om det förflutna - och att vi annars riskerar att missa kulturhistoriens upprepningar. Således ett ganska traditionellt argument för värdet av litteraturhistoria. Enda problemet är att just det ställe jag lyfte fram hos Voltaire ("Le Mondain", v. 1-12) ju faktiskt, slog det mig senare, är en variant på Ovidius (Ars amandi III v. 119-128). Min generösa gest var alltså missriktad, och detta misstag ger mig ännu mer rätt i den huvudsakliga poäng jag ville göra. Detta känns som en farlig slutsats att dra: de som anstränger sig att se saken ur motståndarens synvinkel har ibland mer rätt än de själva vet.

1/7 kl. 19. Intressant exempel på humorlös bristande genreförståelse (eller, om man så vill, kreativ "omfunktionering", politisering). På intervjufrågan "kommer inte över min tröskel" har jag sett flera personer svara saker som "rasister" eller "min exmake" istället för något i stil med "Billyhyllor" eller "rotselleri". Det påminner mig om skämtet av Louis C.K., när han på frågan om vad som utgjorde hans "pet peeve" svarade "child pornography".

12/7: Bra läsdag. Under eftermiddagen läste jag om lärda nätverk i det tidigmoderna Europa, halvliggandes på en sten vid en liten flod som strömmade förbi. Under kvällen åkte jag tåg och läste en av Ovidius' mindre framstående men likväl charmerande metamorfoser på latin. Ett par hundra rader bara, perfekt utmätta, så att jag precis hann klart när tåget kom fram. Väl hemma växlade jag till Marie Darrieussecqs senaste roman, som visade sig vara precis rätt för den stämning jag hamnat i. Låg i sängen med öppet fönster till inpå småtimmarna.

17/7 kl. 10: Gillar verkligen den här jämförelsen mellan Leopold och Gustav III, ur Olle Holmbergs Leopoldbiografi: "Han [Leopold] blev mycket klok; oklok endast såtillvida som han kom att frånkänna dårskapen allt värde. Gustaf III var inte klok, eller om man så vill uttrycka det: det var inte klok som han var. Han hade kanske drag av någon sorts geni: av kuppmakargeni och snilleblixt, nästan demoniskt genomskådande av en situation, en människa, men en stor del av hans handlingar förstår man knappast utan att förutsätta hos honom både själsliga defekter och en genomgripande psykisk desorganisation." (Leopold och Gustaf III, s. 78.) Speciellt njutbar är den lätta övergången från den klassiska själsanalysen och karaktärsläran till det torra vetenskapliga språket.

18/7 kl. 12. Vi tycks bara känna till två lägen: 1) Fest fest fest, så långt bort det bara går från allt som skulle kunna kallas en mitt i människan, och sedan, som en motsats till begränsningarna i den förra positionen: 2) Aggressiv, gravallvarligt indignerad klagan över allt som man tycker begränsar människans frihet. Men vad ska man med friheten till? Jag drömmer om ett mellanläge mellan homo festivus festivus och homo querelus immodicus.

19/7: Note to self: säg allt du har att säga snabbt, innan du blivit gammal. Det kommer inte att spela någon roll att du hävdar att du haft dina "gubbiga" åsikter sedan 20-årsåldern.    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar