Noterat

12/5 kl. 21.30: när jag var väldigt ung tänkte jag på ett visst sätt, och tio år senare tänkte jag precis tvärtom. Sedan dess har det inte funnits annat än rytmer och hastigheter: ett dväljande periodvis på den ena platsen, tillräckligt länge för att ge illusionen av stabilitet, men förr eller senare negerad av en plötsligt rörelse till andra änden av skalan, alternativt: hypersnabba oscillationer, vars tillfälliga position bestämmer svaret på frågan "vad tycker du om...?", lite som de snurrande banden på en enarmad bandit.   

17/5 kl. 15.45. Jag har upptäckt en obruten tradition av poetologisk spekulation:  

1) Lucretius De rerum natura (Om verklighetens beskaffenhet, ca 50 f.kr.) 

at liquidas voces avium imitarier ore
ante fuit multo quam levia carmina cantu
concelebrare homines possent aurisque iuvari
et zephyri cava per calamorum sibila primum
agrestis docuere cavas inflare cicutas (V. 1379ff.)

Att med munnen härma fåglarnas ljusa stämmor kom långt innan mänskorna kunde få fram rytmiska, melodiska sånger och tjusa örat. Och västanvindens visslande genom ihåliga vassrör lärde först de lantliga mänskorna att blåsa i håliga pipor av odört. (övers. Bertil Cavallin)

2) Julius Caesar Scaliger, Poetices libri septem (1561/1581) bk. I, kap. III: ”Vetustissimum igitur Poematis genus ex antiqussimo vivendi more ductum esse par est. Tria vero saeculorum genera: Pastoris, Venatoris, Aratoris. Ac venatores quidem, quia sunt in motu, minus ad verba propensi existunt. Quin neutiquam faustum putamus in venatu loqui, nedum ut cantus aptus iudicetur. Reliqua duo genera cantiones suas meditata sunt. Et sane pastores, quam aratores antiqui magis...ad haec Arator in opere: Pastor otiosus.  Videtur autem modulatio in pastionibus inventa primum, vel Naturae impulsu, vel avicularum imitatione, vel arborum sibilis...”

"Det är i sin ordning att den äldsta formen av dikt härleds till det äldsta levnadssättet. Det har funnits tre sådana tidsåldrar: herdens, jägarens och bondens. Jägare tycks dock vara mindre lagda att uttrycka sig, därför att de är i rörelse. Att tala under jakt betraktar vi ingalunda som gynnsamt, för att inte tala om att sång skulle anses lämplig.  De övriga två släktena har däremot praktiserat sång. Och i synnerhet herdarna, vika tillhör ett mycket äldre stadium än bönderna. Till detta kommer att bonden är ivrigt sysselsatt, och herden ledig. Sången vid vallandet tycks alltså ha uppfunnits först, antingen genom en impuls av naturen, eller genom att man imiterade fåglarna, eller genom susandet i träden.... 

3) Frank Sinatra, "The Birth of the Blues",

Oh, they say some people long ago
Were searching for a different tune
One that they could croon
As only they can
They only had the rhythm
So they started swaying to and fro
They didn't know just what to use
That is how the blues really began
They heard the breeze in the trees
Singing weird melodies
And they made that the start of the blues

19/5 kl. 19.30: En bra titel är på en gång bred (täcker många av verkets aspekter) och djup (potentiellt figurativ). Renoirs La grande illusion är det kanske bästa exemplet på en sådan titel. Gäller titelns illusion den manliga gemenskap som uppstår mellan de socialt sett mycket olika soldaterna som internerats? Gäller det illusionen om förståelse över nationsgränserna, genom en allmänt erkänd aristokratisk hederskodex (mellan de Boldieu och Rauffenstein)? Gäller det illusionen om att kriget snart kommer att ta slut, vilket många trodde i dess inledning? Gäller det filmmediet självt, en illusion om levande liv som omsluter oss i en och en halv timme? Och gäller det i så fall inte dessutom livet självt, som kommer att ha svept förbi oss nästan lika snabbt? Etc. 

20/5 kl. 10.30: När en författare vars språk rent objektivt lever - tänk på någon som Tegnér - börjar dö, i meningen inte läsas, framstår den språkliga energin först som ett krampaktigt rop på hjälp och sedan som ett demoniskt attentat mot universum: natt på ljusa dagen.
   
25/5 kl. 12. 20: Två listor. 
A) saker som kommer att göra dig ganska illa omtyckt: 1. Tala om perfektion (Ezra Pound) 2. Bry dig mer om vad människor gör än vad de säger att de gör och hur de berättar att de känner om de sakerna som de gör. 3. Tyck att regeln är intressantare än undantaget. B) Akademiska drömmar. 1. Att få tävla bara med sig själv. 2. Att få tala om det man håller på med, snarare än om det man har skrivit (stå till svars för den man varit) eller om det man ska skriva (göra reklam för produkter som ännu inte testats).    

1/6 kl. 19.00: På flera ställen i landet har det rapporterats om stök på biblioteken (se här och här). Det tycks inte ha fallit någon in att koppla detta till det hegemoniska ideologemet om biblioteken som en "mötesplats", behagligt sågad i en Fokuskrönika av Malte Persson. Hur vore det med en återgång till kärnverksamheten? Så kan människor som faktiskt är intresserade av böcker komma dit utan att ha med sig öronproppar, samtidigt som platsen nog mister avsevärt av sin dragningskraft på folk som har mer indirekta motiv till att vistas där. Att "ungdomar behöver en lokal" vet vi, men varför ska det vara biblioteken?