Cuncta puncta

Heidenstam: "jag längtar stenarna där barn jag lekt". Imponerande av Heidenstam att få in två ogrammatiska drag på två rader ("längta" använt transitivt och "barn" som ren apposition). Varför gillar jag det så mycket? Därför att det också finns en symmetri mellan de två avvikelserna från korrekt språkbruk, nämligen att vi gör oss av med prepositioner. "Längta stenar" går helt klart att se som ett sätt att i tanken (eller dikten) kapa distansen mellan det åtrådda objektet och en själv, och något liknade kan kanske sägas om "där jag...barn" istället för "där jag som barn". Det får också till effekt att diktionen står och väger någonstans mellan raffinerad preciositet och barnsligt tal.

Vergilius Aeneiden 8, v. 389-392, Hefaistos möte med Afrodite: "ille repente/ accipit solitam flammam, notusque medullis/ intravit calor et labefacta per ossa cucurrit/ non secus atque olim tonitru cum rupta corusco/ ignea rima micans percurrit lumine nimbos": I Björkesons översättning: "lågan, den som han känner så väl flammar plötsligt upp, och dess värme sprider sig snabbt genom märg och ben, gör lemmarna matta, liksom ibland när åskan går, den glänsande blixtens strimma av eld med bländvitt sken lyser genom molnen". En veritabel fyrverkeripjäs! Coruscus och micans betyder båda ungefär samma sak: skimra eller glimma. Vi kan välja att föra corusco till lumine (vilket vore förutsägbart - "skimrande ljus") eller till tonitru och på så vis göra det till en perifras för blixten, "skimrande dunder". Ljuset går genom versraderna som blixten genom molnet.

Horatius Oden III. 30: "dum Capitolium/ scandet cum tacita virgina pontifex": "så länge prästen kommer att vandra uppför Capitolium med den tystlåtna jungfrun". En alldaglig versrad, kan man tycka. Men notera hur detta lilla "tacita" (tystlåten, tigande) förser den lilla bilden med en auditiv dimension, och därigenom med ett djup. 3D-poesi. På ett sätt är det en helt överflödig detalj, men helt plötsligt kan man se prästinnan framför sig, vördnadsbjudande, ja, lite läskig.